”Hundbok för erfarna” av Ingrid Lingmark
Här är ett utkast om Osäkerhet:
”Varnande morrning” eller ”morrade hotfullt” är uttryck som borde förbjudas.
Det enda hundägare behöver veta om morrningar är att det i 95 % av alla fall betyder ”det här vet jag inte riktigt om jag klarar av” eller ”jag känner mig rysligt osäker” eller ”oj, vilken stor hund” eller ”ja har så ont i mina ben, så jag känner att jag vill vara ifred” osv. Alltså uttryck för bristande självtillit och förmåga. Ett uttryck för osäkerhet av något skäl.
Vad gör vi när hunden morrar på soptunnor och stubbar? När hunden inträder i spökåldern och upptäcker att världen är så stor, så stor och visar osäkerhet inför föremål. Säger vi då att hunden visar soptunneaggressivitet, vilket bör bekämpas med ryck i kopplet och ”fy”? Från hundens synpunkt sett är det ingen skillnad att vara rädd, morra på en soptunna eller en mystisk människa eller en annan hund. När hunden visar osäkerhet, morrar åt en annan hund, då ska vi göra precis som med soptunnor. Vi visar hunden att vi inte är rädda eller att det inte är farligt.
Hunden har en social ”spökålder”. Den går över när vuxenlivet inträder. En soptunna ska passeras av en lugn trygg hundägare som kanske ler åt sin ängsliga hund eller samtalar vänligt – inte tröstande – och uppmuntrande. En hundägare som varit med förut kanske t o m har en alternativ uppgift i fickan i form av en prasslig godispåse eller en trevlig leksak. Samma lugna trygga hundägare kan sedan plötsligt förvandlas till en aggressiv vilde, om hunden visar samma rädslebeteende vid möte med en annan hund. HUNDEN upplever att den är rädd och osäker på precis samma sätt inför en soptunna som inför en annan hund. Hunden förstår inte att HUSSE / MATTE skiljer på de rädslorna. Istället lär sig hunden ganska så snabbt av husses / mattes beteende, att husse / matte inte är rädd för soptunnor, men husse / matte är mycket rädd för andra hundar.
BRÅKA ALDRIG MED EN RÄDD HUND.
En snitsig hundägare med god kontakt med sin hund kan prata fram ett svansviftande istället. Hunden VILL gärna tro att mötande hundar är ofarliga. Ju bättre kontakt du redan har med din hund, desto viktigare är att ditt uppträdande i just den här situationen. Hunden är mycket uppmärksam, när den är uppfylld av stundens upphetsning.
Vissa hundraser morrpratar också mycket, det gäller t ex ofta rottweiler, amerikansk cockerspaniel och många terriers.
Den unga hundens läte är inte detsamma som ett aggressivt beteende. Först när morrlätet upprepade gånger bemötts med aggressivitet från omgivningen kopplar hunden sitt läte till ett aggressivt beteende. Hundens förmåga att bete sig är medfödd, vad beteendet betyder, lär den sig av sin omgivning, sin miljö = gensvaret på beteendet. Det är det som blir social fostran. Därför spelar vårt mänskliga uppträdande en mycket stor roll för hur hunden formas.
