Fam Ryskåsen

I veckan så halkade Grimm till ute fast det var en lugn promenad i sele men i det här vädret och väglag är det inte undra på, finns inte några helt isfria sträckor att gå på. Detta resulterade i att han blev halt igen, han som var på rätt väg och gick nu utan att halta däremot haltade han i travet de få gånger han kom upp i det.

Efter samtal med Strömsholm har vi ökat upp rimadylen igen till morgon och kväll samt kortat ner promenaderna till 10 minuters igen, back to basic. Vi ska på återbesök till dem på fredag, håll alla tummar att det inte är nått allvarligt, vår värsta fasa är att de behöver operera igen för att allt ska bli bra. Dels för Grimms lidande, inget lätt ingrepp och eftervård och samtidigt pengamässigt. Bara operationen kostade 26.000:- och vi har hos Sveland den högsta ersättningen de har, 40.000:- med huvudförfallodag 1 nov. Med alla återbesök som vi haft så är det inte mycket kvar av ersättningen så blir det en operation till blir det att tömma sparkontot och be släkten om hjälp.

Det känns tungt och vi har en stor oro. Jag hoppas verkligen att Stefan kommer hem med ett positivt besked på fredag så det genererar energi till mitt tilltänkta hundtränande i helgen eftersom vi är barnlediga.

Tjingeling,

Ullis

Jag tillhör inte den skaran som ofta gillar att ligga ner men i några dagar har jag inte haft något val när influensan tog ett kraftigt tag om mig och febern steg mot 40 grader. Måste säga att feber toppen jag hade var fruktansvärd, hade en sådan frossa och värk i hela kroppen och det riktigt bultade i hela huvudet, tårarna trillade på mina kinder. Inte blev det bättre när Stefan lagade lunch till Jennifer och mat lukten nådde mig, vilket illamående jag fick, huga ligen.  Det var en riktig fröjd när 1 Ipren och 2 Alvedon gjorde susen och det värsta av febern och smärtan försvann och då började svetten, inte speciellt trevlig men inte mycket att göra nått åt.

Nog om det nu mår jag som sagt mycket mycket bättre och börjar återhämta mina krafter.

Influensen här hemma började med Jennifer, straxt efter Stefan och sist jag. Vi är väldigt glada att Stefan och jag inte fick det samtidigt. Jennifer stackaren har haft feber i över 1 vecka men är nu äntligen feberfri men äter penicillin för problem med ena örat. vårat lilla hjärta. Jennifer har även fått glasögon för sin översynthet och för hon skelar något, kan säga att det inte är lätt för oss att få henne att bära dem, hon har en väldigt stark vilja.

Hallen vår har äntligen blivit klar, tog ett kort med mobilen, färgen på väggen syns inte så mycket utan det blev mest vår fina tavla *ler*


Passade även på att tvätta bilen när det var någe så där väder och tog en bild med mobilen för att föreviga att den emellanåt är ren.


Ni ska även få en liten mörk bild från vårat vardagsrum med mina nya gardiner, det blir som huse syn *ler*


Vill även passa på att berätta om min söndag jag hade i Norrköping tillsammans med Lena Wall och hennes träningsgäng. En helt fantastisk dag, Stefan och Jennifer mådde så pass bra att jag kunde åka och själv hade inte min influensa givit sig till känna än (ibland har man tur!) Färden från Värmdö började straxt efter kl 7 och var hemma vid 19 på kvällen. Hela träningsgänget samlades, det var Lena, Krister, Anki, Karin, Lollo och Helena och jag, alla har rottis utom Helena. Jag tog kort på dem vid samligen när vi pratade ihop oss om spåren men de ligger kvar i kameran och kommer in senare efter hjälp från min älskade make. Tyvärr blev det de ända korten, dagen var så effektiv och jag är inte den bästa fotografen, tyvärr. Jag la varsitt spår åt Caxi (Lena) och Ella (Karin) och Lena la ett spår åt Gunde, det var så himla skönt att komma till en sån välorganiserad grupp och jag som ny bara följa med i flytet och är så tacksam!!

Först ut av oss 3 var Lena & Caxi på sitt spår och det gick jätte bra och hon var även duktig att marker mitt headset som jag hade tappat ofrivilligt i spåret så nu slipper jag köpa ett nytt, duktig hund!

Sen var det Gundes tur och det har inte blivit så mycket spårande sen Grimm blev sjuk i november, tiden räcker inte till MEN Gunde spårade fantastiskt *GLAD* både spårupptag och spår med diverse svårigheter, Lena hade lagt ett spår med bra klurigheter, spetsvinklar och gått genom vad det nu heter som luktar så starkt. Några markeringar av apporter kunde varit bättre men har var lite ivrig så det blev lite slarv men jag är mer än nöjd och fick beröm av både Karin och Lena, tack tjejer!!

Sen var det Karins tur som har Gundes brors dotter Ellas (Gustens dotter) vilken spårmaskin jobbade på väldigt bra. Var ett nöje att gå efter och se deras färdigheter.

De andra i gruppen hade hunnit börja med uppletet innan vi kom tillbaka och Gundes tur blev efter fikat. jag provade att träna i hel ruta, första skicket gick jätte bra rakt och fint och pang på ett föremål. Sen blev det mkt spring i hela rutan och det tog lång tid innan 5 föremål hittades, Gunde gav inte upp och kämpade. Fick tipset att gå tillbaka till korridorer med få föremål och jobba på raka skick igen. Tusen tack Krister och Karin!! Provade det idag med 2 korridorer och 2 föremål i vardera och det gick helt toppen bra så ännu en gång **TACK**.

Alla hundar i gruppen är i olika nivårer och åldrar och är jätte duktiga men den som jag såg som jag blev imponerad av var Ellas fart ***GISSES*** vilken explosivitet i sprången OCH näsan var på fast det var fullt ös.

Sist på dagen blev jag hjälpt av alla med Gundes passivitet vilket han inte tycker är det roligaste, att charma, skälla och gnälla är mkt skojjigare. Jag fick mängder med många bra tips och är så tacksam över Er hjälp och engagermang och vänliga ord om Gunde.

Den allra största varmaste kramen vill jag ge dig Lena Wall för att du gav mig möjligheten att komma ner och träna med Er och det blir inte sista gång kan jag säga *ler* och för alla goda råd, de är guld värda.

Nu är det Natti Natt och avslutar med ett ordspråk:
 

Var inte rädd för motgångar- Kom ihåg att det är i motvind som en drake stiger.

I lördags var det dags för ovan nämnda årsmöte och jag hade blivit tillfrågad att vara mötesordförande och som jag även tackade ja till.

Det var en engagerad liten skara medlemmar som hade samlats och stämningen var högt i tak och trevligt. Som en i valberedningen hade vi fått tag på en bra sammansättning av styrelse för 2009, tack till Er alla som åtog Er uppdragen!! Jag tror att många inte vågade komma för tidigare årsmöten har varit i andan att man "borde, måste, ska" och så tycker jag inte att det ska vara. Man ska kunna gå på ett årsmöte utan att känns sig tvingad att ta på sig uppdrag, om vi istället försöker entusiasmera och uppmuntra varandra för det är trots allt på sin fritid som det ideella arbetet görs så måste det bitvis vara kul!

Inte att förglömma är hur lärorikt det är att engagera sig ideellt, tror även att man behöver ha en god självkänsla och inte bara kunna ge andra dunkar i ryggen utan även sig själv när man har gjort vissa bra saker.

Gunde blev Årets Rottweiler i Östra Lo, något som jag är väldigt glad och stolt över. Min älskade underbara hund, måtte inte jag sätta käppar i hjulen för vad han kan komma att prestera fram ledes.

Avslutar detta inlägg med att jag hade en fantastisk söndag i Norrköping med mycket trevliga hundvänner, återkommer med rapport.

Simma lugnt *ler*

Ullis