Fam Ryskåsen

Idag känns det tungt och vi är trötta samtidigt är det skönt att Jennifer är på bättringsvägen. Går kvällen tillbringade vi på Sachsska barnsjukhus med Jennifer efter att hon haft feber och blev blå om läpparna. Först trodde de att hon var dåligt syresatt eftersom hon blev blå om läpparna och kall om både ben, fötter och händer men som TUR var var det inte så, SKÖNT! Läkarna hittade inget speciellt utom att hon var lite röd i öronen, antalet vita blodkroppar fler och att sänkan var lite hög så nu blir det för Jennifer att äta antibiotika. En spekulation kunde vara att när febern steg så fungerar kroppen på små barn att den prioriterar och syresätter de viktigast organen i kroppen men om det var orsaken hos Jennifer som gjorde henne blå visste de inte säkert. Om det skulle hända igen ville läkaren att vi åker in bums och det kommer vi verkligen att göra.

Tyvärr går orkeslösheten ut över Gunde & Grimm men istället för att mer kraft ska gå till det dåliga samvetet så vet vi att det vänder och snart är det som vanligt igen :-)

Det som känns underbart är Stefans och min relation för det är hur lätt som helst att man blir osams vid såna här situationer som sjukdom & trötthet men det fungerar bra och vi försöker stötta och avlösa varann med Jennifer så man orkar.

Nu ska jag passa på att vila & ladda batterierna när Jennifer sover middag.

Tjingeling,

Ullis