Spårdag
I söndags hade jag en spårdag med 3 av Gundes valpar från kennel Consenzas, Lotta m Hector, Susanne m Biggles & Lena m Zyrran även kennelmamma Ingela m Vizca vad med.
Vi hade jätte tur med vädret för solen tittade fram och värmde lite lätt , skönt & upp piggande :-)
Kan inte annat än bli mallig över hur duktiga mina "barnbarn" me förare är i spåret . De fick lägga spår åt varandra eftersom de brukar gå sina egna spår i vanliga fall. Spåren snitslades som hjälp på traven om det skulle bli nått snurr och så att vi även visste var apporten låg. Det samtliga sa till mig var att deras hundar inte var så intresserade av apporterna MEN det ändrades efter spåren :-)
Pappa Gunde var först ut på sitt spår och jag är nöjd fast vi inte spårat på länge. Däremot statuerade jag ett expempel på att det är bra att snitsla för Gunde fick en snurr på stället där jag hade jagat iväg 2 älgar och naturligtvis trodde jag att jag hade full koll på vart jag hade vinklat ner höger men icke sa nicke hade jag det när vi tog spåret ca 2 tim senare. Snitslar i all ära men det får inte bli att man börjar styra hunden utan endast som hjälp att man är på rätt "spår". Spåret blev inte så långt & enligt Lenas stegräknare slutade den på ca 500 m med 4 apporter och slut & Gunde jobbade lugnt och metodiskt.
Först ut av bebbarna var Lena m Zyrran, Lena jobbade bra med Zyrran i spåret, första apporten tog Zyrran helt själv och avlämnadet gjordes snabbt mot en gotta & så fortsatte de i spåret, tempot var lugnt och behagligt. Nästa apport gick Zyrran över och jag gav tips om till Lena att hon ska leka med apporten, jaktlekar, att busa med apporten och kasta den en liten bit bakåt i spåret. Vilket gensvar det blev hos Zyrran, jätte kul & hon vände snabbt med apporten i munnen så Lena kunde kasta igen, gensvaret var precis det jag var ute efter!!
Sen var det Lotta m Hector och Hector är en grabb med fart i, de riktigt for i väg i spåret *ler*. Eftersom även de behövder jobba på med apporten så manade jag på Lotta att korta av linan så att hon hade möjlighet att se snitseln som markerade apporten. Ville även att hon skulle bromsa honom lite mjuk så att hon slapp att springa över stock & sten, svetten lackade *ler*. Lotta fick samma tips som Lena att leka med apporten och inte vara social med klappar och kel. Lotta jobbade verkligen kanon med Hector i spåret och vill verkligen lära sig, ställer relevanta frågor och reflekterar över vad som sägs.
Sist ut var Susanne & Biggles, spår ligg tiden var nu upp i 2 timmar och denna gosse hade innan bara gått 20 min spår och aldrig haft spårpinnar i spåret. Han var lite tveksam i starten men vi var tålmodiga så han fick undersöka spåret. Näsan var det ingen fel på, på långt håll med lite vind får han sniseln i näsan och blir ivrig och hoppar upp och markerar den, vilken näsa!! Spårpinnarna var inte heller något problem utan han markerade och plockade upp dem, likså som de andra fick Susanne jobba på apporten med lek och kast, han svarade precis lika bra som syskonen. Susanne behöver få lite mer flyt med spårlinan men ju mer de spårar ju bättre kommer det att bli, för övrigt så det oxå jätte bra.
Summa sumarum är jag jätte stolt & glad över deras arbet i spåret *** KEEP UP THE GOOD WORK***
Tyvärr fanns inte tid att spåra med Vizca eller Grimm, Stefan jobbade som vanligt & Jennifer var hos mormor, ett pysslande som vanligt *ler* MEN det är det värt för att kunna träna hund *love*
Om/när tid finns så gör jag jätte gärna om detta.
Kramar till Er alla
Vi hade jätte tur med vädret för solen tittade fram och värmde lite lätt , skönt & upp piggande :-)
Kan inte annat än bli mallig över hur duktiga mina "barnbarn" me förare är i spåret . De fick lägga spår åt varandra eftersom de brukar gå sina egna spår i vanliga fall. Spåren snitslades som hjälp på traven om det skulle bli nått snurr och så att vi även visste var apporten låg. Det samtliga sa till mig var att deras hundar inte var så intresserade av apporterna MEN det ändrades efter spåren :-)
Pappa Gunde var först ut på sitt spår och jag är nöjd fast vi inte spårat på länge. Däremot statuerade jag ett expempel på att det är bra att snitsla för Gunde fick en snurr på stället där jag hade jagat iväg 2 älgar och naturligtvis trodde jag att jag hade full koll på vart jag hade vinklat ner höger men icke sa nicke hade jag det när vi tog spåret ca 2 tim senare. Snitslar i all ära men det får inte bli att man börjar styra hunden utan endast som hjälp att man är på rätt "spår". Spåret blev inte så långt & enligt Lenas stegräknare slutade den på ca 500 m med 4 apporter och slut & Gunde jobbade lugnt och metodiskt.
Först ut av bebbarna var Lena m Zyrran, Lena jobbade bra med Zyrran i spåret, första apporten tog Zyrran helt själv och avlämnadet gjordes snabbt mot en gotta & så fortsatte de i spåret, tempot var lugnt och behagligt. Nästa apport gick Zyrran över och jag gav tips om till Lena att hon ska leka med apporten, jaktlekar, att busa med apporten och kasta den en liten bit bakåt i spåret. Vilket gensvar det blev hos Zyrran, jätte kul & hon vände snabbt med apporten i munnen så Lena kunde kasta igen, gensvaret var precis det jag var ute efter!!
Sen var det Lotta m Hector och Hector är en grabb med fart i, de riktigt for i väg i spåret *ler*. Eftersom även de behövder jobba på med apporten så manade jag på Lotta att korta av linan så att hon hade möjlighet att se snitseln som markerade apporten. Ville även att hon skulle bromsa honom lite mjuk så att hon slapp att springa över stock & sten, svetten lackade *ler*. Lotta fick samma tips som Lena att leka med apporten och inte vara social med klappar och kel. Lotta jobbade verkligen kanon med Hector i spåret och vill verkligen lära sig, ställer relevanta frågor och reflekterar över vad som sägs.
Sist ut var Susanne & Biggles, spår ligg tiden var nu upp i 2 timmar och denna gosse hade innan bara gått 20 min spår och aldrig haft spårpinnar i spåret. Han var lite tveksam i starten men vi var tålmodiga så han fick undersöka spåret. Näsan var det ingen fel på, på långt håll med lite vind får han sniseln i näsan och blir ivrig och hoppar upp och markerar den, vilken näsa!! Spårpinnarna var inte heller något problem utan han markerade och plockade upp dem, likså som de andra fick Susanne jobba på apporten med lek och kast, han svarade precis lika bra som syskonen. Susanne behöver få lite mer flyt med spårlinan men ju mer de spårar ju bättre kommer det att bli, för övrigt så det oxå jätte bra.
Summa sumarum är jag jätte stolt & glad över deras arbet i spåret *** KEEP UP THE GOOD WORK***
Tyvärr fanns inte tid att spåra med Vizca eller Grimm, Stefan jobbade som vanligt & Jennifer var hos mormor, ett pysslande som vanligt *ler* MEN det är det värt för att kunna träna hund *love*
Om/när tid finns så gör jag jätte gärna om detta.
Kramar till Er alla
Kommentarer
Trackback
