Fam Ryskåsen

Att bli mamma är det största som har hänt mig och helt fantastiskt, kärleken och beskyddar instinkten är STOR. MEN det är även väldigt jobbigt emellanåt och Jennifer vet redan nu vilka knappar hon ska trycka på som inte gör mig glad. Det som är märkligt tycker jag är att jag redan nu längtar efter henne för att jag vet att hon ska sova hos mamma ikväll. Längtan känns i hela kroppen och sen kan det räcka med att hon varit hemma i 30 minuter så önskar jag att det är läggdags så det blir lugn & ro, känslorna åker berg o dalbana.

Jag tror nog ändå att man har lite "gratis" genom att vi har haft hund att fostra i fler år men det är mycket svårare med Jennifer eftersom barn "gör som man gör, inte som man säger" alltså viktigt att försöka vara en bra förebild.

Jennifer har alltid varit väldigt lätt, sover hela nätterna i egen säng, äter bra med mat och går på, vill sällan bli buren. En käck liten tjej som ger dagispersonalen goda skratt, en av tjejerna där berättar att Jennifer lyser upp dagarna och sånt värmer i hjärtat, hon brukar ofta berätta om Jennifers påhitt och skrattar gott åt dem. Jennifer har funnit en kärlek på dagis och det är Alvin, de brukar hålla varann i händerna men Jennifer är som sin mor och styr och ställer *ler* så Alvin har det inte lätt emellanåt *fniss*. Däremot är Jennifer sällan i gnabb med de andra tjejerna som jag hört berättas när det hämtas och lämnas att det kivas en hel del mellan vissa tjejer.

Tjingeling,

Ullis