Fam Ryskåsen

Vi alla har våra bördor att bära, det är så lätt att tro att en del har det så enkelt i livet för det är bara den sidan vi ser och inte helheten bakom.

Det som skrämmer mig är hur snabba folk kan vara att dömma andra och tycka att de borde och ska vissa saker fast de inte har någon aning. Själv tror jag att med peppning och positiva tillrop att vi kan hjälpas åt att lyfta varandra och att det ger goda ringar på vattnet.

Jag har som outtalat mål att varje dag säga nått ärligt snällt till någon i min närhet utöver min älskade man, dotter och hundar som får höra det och inte bara en gång per dag *ler*.

Ovan är lite tankar från mig, se med ödmjukhet på din omgivning och lär dig sätta gränser för energitjuvar.

Så till älskade Grimm, han har verkligen tappat muskler fy så fort det går. Han balanserar på det onda benet och kan stå på det när han kissar dock väldigt vingligt. Har även sprätt med benen när han var klar och undrade varför Stefan hojtade,  sprätt har han ju alltid gjort tidigare och tittade på Stefan med en frågande blick. Grimm har god aptit och är jätte fin i magen, vi har dragit ner på maten så han inte ska lägga på sig onödigt hull nu när det bara är korta rastpromenader.
Stefan har verkligen månat om Grimm med promenader och massage, han har blivit riktigt ompysslad, pappas lilla gris *love*. Grimm har vid några tillfällen inte lyft på huvudet när Stefan kommit in och det har varit dags för ännu en runda, vilar Grimm så vilar han *ler*.

Imorse hade jag allting själv hemma eftersom Stefan åker till jobbet innan vi andra går upp men det gick bra, gäller att planera och vara flexibel. När Jennifer var skjutsad till dagis tog jag hand om Grimm med mat, medicin och promenad med en avslutande massage, jag var visst inte lika populär att ge massage som husse, den utfördes under viss protest.

Gunde och jag gick upp till fotbollsplanen och tränade, kon och rutskick med vänster och högerruta, på första skicket fick han tillt från kon till ruta men sen flöt det på och jag gjorde även 2 st kompletta, "kon, stanna, ruta, stanna, ligg, jag går enligt reglerna en triangel och kallar in på sista benet " och YES DEN SITTER!! *glad*. Körde vittringsapporteringen och Gunde har fått upp ett för snabbt tempo och blir för ivrig så han slarvar och tar upp fel apport och byter till rätt, han tar dock alltid rätt, nu får jag lägga om fokus. Metallapportering gick jätte bra, full fart ut och in, ett slarvigt avslut på första men fick till det bra på de sista. I inkallande m läggande och ställande delade jag upp momentet på ett avstånd av ca 40 m, när det fungerade gjorde jag 2 kompletta för att avsluta med bara ett läggande. Sen fick jag bråttom hem som vanligt eftersom arbetsplikten kallar, gick ut med Grimm en kortis sen bar det iväg med full fart till jobbet.

Stress och oro är verkligen inte nyttigt, det fick jag igen svart på vitt i veckan när jag var på ansiktsbehandling och sen senare även var på friskvård igen för ryggen, har blivit flera gånger på kort tid. Min hy har blivit sämre och jag fick goda tips och råd hur jag skulle vara mer rädd om mig och tog till mig detta. Ryggen har i väldigt många år krånglat och värre blev det efter bilolyckan som Stefan och jag var med om 1996. Smärtan brukar vara på en tolerant nivå men de sista veckorna har det varit på gränsen till outhärdligt, som ni vet gör det en trött och det tar på orken. Det är så lätt att komma in i onda cirklar, nu tänkar jag försöka bryta dem och vara rädd om mig och jobba på min självkänsla som är en färskvara.

Citat: "Endast dina verkliga vänner talar om för dig om du är smutsig i ansiktet"

Var rädd om dig,

Ullis