Fam Ryskåsen

Det var med en stor klump i halsen som Stefan styrde kosan mot Strömsholm i fredags. Första besöket var på rehab där de konstaterade att han hade alldeles för ont för att gå i treadmillen. vilket vi redan hade förstått. De mätte hans ben och han har byggt på sig mer muskler bak då vi hade utökat promenaderna innan han halkade, nått litet positivt i allt. Normalt sett så skulle Grimm har varit så pass bra nu att han skulle börjat gå i koppelpromenader i skogen men vi är långt därifrån och tårarna bränner bakom ögonlocken vid tanken.

Sen väntade röntgen och där fick vi bekräftat varför han hade så ont, i själva benbrottet så fick Grimm ett brott när han halkade till, det som ska läkas ihop har gått sönder i ena kanten. Det såg även ut som om han hade en inflammation i brottet och han får nu antibiotika och är ordinerad vila med 10 minuters promenader. Veterinären/Ortopeden sa att vi bör se en förbättring inom 1 vecka och gissa vad vi håller våra tummar att det blir så annars blir det ett hemskt beslut att ta.


En trött Grimm på vårt vardagsrumsgolv innan han halkade


Och här en bild till


Jennifer äter en minisemla och ser riktigt busig ut vårt lilla busfrö.


Gunde & Grimm på en gemensampromenad innan den sista olyckan. Det är Grimms sele som lyser så gult och fint.

Här nedan kommer de bilder som jag tog i Norrköping, tyvärr blev det inte fler, ska bättra mig.





Nu blir det lite jobb innan Melodivfestivalen börjar, vi är barnlediga och njuter av lugnet samtidigt som längtan efter Jennfier är stor en himla konstig mix med känslor men så är det att vara förälder *ler*

Avslutar med ett ordspårk " Vad du än är, var en god sådan"

Tjingeling,

Ullis