Fam Ryskåsen

Tror att det är fler av Er där ute som precis som jag undrar var tiden tar vägen. Önskar ibland att jag verkligen inte hade nått att göra och kunde bara pysa och må bra MEN så är inte fallet, fullt ös.

Ja jag vet att det mkt är själv valt fast ibland får man tycka lite synd om sig själv dock inte förlänge för det mår ingen bra av.

Vissa saker har blivit mkt enklare nu är Jennifer fyllt 3 år, det man däremot kan säga är att andra saker har dykt upp i stället *pust*. Gisses vilken envis vilja hon har, här tycker jag den stora skillnaden är mot att ha hund.
Till en hund kan du säga vänligt men vädligt bestämt att så får man inte göra, till Jennifer kan det skapa värsta reaktionen och blir det helt motsatt att hon blir ännu värre *help*. Trodde i min enfald innan jag fick barn att det är väl bara att vid gränsdragning vara bestämd så blir det som man tänkt, men inte då. Vi provar de flesta vägar från att vara bestämd, muta, avleda, hota m.m. nu är hon en fantastisk och helt underbar liten tjej som förgyller vår tillvaro men fy så svårt det är att vara en bra förälder och känna sig stolt som det.

Barn har en förmåga att göra som vi föräldrar gör, jag blivit mer uppmärksam på mina mindre bra sidor som att jag svär (ganska ofta), är otålig, svårt att sitta still, detta med mera har Jennifer tagit efter. Hon tar mer efter saker från mig än från Stefan eller är det så att jag har fler saker att ta efter än Stefan? *blink* Det positiva sakerna hon tagit efter är att hon är social, glad, skrattar mkt och gärna, gillar att sjunga och dansa, är orädd och vågar prova nya saker. Envisheten platsar på både den negativa och positiva sidan, det positiva är att hon inte lätt ger upp och hon försöker fixa det hon vill, där känner jag igen mig, säg inte till mig att det inte går, då måste jag oftast försöka *ler*

Hur är det då på hundfronten? Grimm och jag blev bortlottad från lägrespåret på Lidingö och Södertälje, himla trist när vi var på gång men men så är det, bara ta nya tag i vår. Nu är han ny opererad, vi tog bort en fettknöl som satt lite illa till, innanför armbågen men han är fastligt pigg (läs jobbig *ler*) och far runt med tratten hemma. När stygnen är tagn nästa vecka ska vi fortsätta på klass 2 momenten med sikte på tävling.

Gunde är på sluttampen med sina örondroppar, det tillsammans med vädret (regn regn och åter regn) och mkt med jobb har gjort att vi inte tränat nått denna vecka. Skönt ibland med lite vilopaus, hade tänkt att starta elitlydnaden på Nacka Cup men skjuter upp det till i januari istället, det blir för stressigt annars.

Andra tankar jag haft denna vecka var när jag hade min pms och kände mig allmänt eländig hur man blir bemött av andra människor då mot när jag mår bra och går med rakrygg och klar blick. Jag blir mkt bättre bemött av min omgivning när jag utstrålar välmående och styrka än när jag kände mig urgängorna och deppig, det var verkligen tydligt. Är jag kanske själv sån? och om jag nu är sån, vill jag vara så, verkligen inte!

Att välja, jag försöker se att det finns nått positivt med det mesta och det gör att jag ofta är på gott humör, det är därmed inte likamed att jag har en enkelt liv. Nu kan man bara jämföra med sig själv, det finna alltid andra som på olika sätt har det både bättre och sämre och har andra förmågor att hantera detta på.

Ska avsluta detta inlägg med något tänkvärt och det är att man ibland är snabb att dömma andra människor och dra förhastade slutsatsar, ödmjukhet inför och till andra är en mycket positiv och uppskattad egenskap att besitta.

Ha nu en riktig trevlig helg och tala gärna om en gång för mycket till de du gillar att du just gör det!

Ullis